Author name: Ove

Here at noQ we are trying to eliminate homlessness while helping ourselves. Inspired by Dalai Lama we call this black belt in compassion = selfcompassion. Here is a guide for how to qualify: First you need to avoid the apathy lane. It can be very hard when you are used to Netflix or World of Warcraft. So stop reading here. Here are some better links – bye: Apathy – “I see homeless people on the street, but it’s not my problem. Someone else will deal with it.” (No concern or action taken.) Still here? Good read on… Then, when you have decided to not be apathic, you feel sympathy, but thats all for now.Sympathy – “I feel bad for them. It must be tough to be homeless.” (Acknowledges their suffering but does not deeply connect or take action other than giving money.) After stumbling on a homeless person one time too many you start feeling empathy. It is not much but a good start and you have earned the white belt in compassion.Empathy – “I can only imagine how hard it must be to have nowhere to sleep at night. That must be terrifying and exhausting.” (Tries to feel and understand their experience emotionally.) After a lot of toughts and bad sleep you finally decide to do something. You actively going to spend your precious time and sign up for a help organization as a volunteer. This is the yellow belt in compassion.Compassion – “I feel their pain, and I want to help. I’m going to donate food or volunteer at a shelter.” (Not only feels for them but takes action to ease their suffering.) After helping homeless people for a while, you understand your effort is only helping the situation for homeless. And that not bad, but you also understand new guests will come as the old ones go. Homelessness will always be there and you are only taking care of the symptoms, not the root cause and elimination of homelessness. Some people stop here but not noQ. Its now when you become altruistic and you will get the green belt in compassion.Altruism – “I will spend my time and resources to help, whether it’s donating, volunteering, or advocating for policy changes, even if I get nothing in return.” (Selfless action purely for their benefit.) After working with noQ a while we expect you to have learned something, have got new friends and perhaps a paid work through our network. You sleep very well and you feel that you are doing something important for the future. You have finally earned your black belt in compassion, also called self-compassion.Self-compassion – “I want to help, but I also need to take care of myself. I can’t give all my time and money, but I’ll do what I can without burning out.” (Balancing helping others while being kind to oneself.) So sign up as noQ volunteer and get your black belt?

Detta är en intervju och fika med John som är hemlös i Stockholm. John, en 48-årig hemlös man i Stockholm. Han har varit hemlös i snart två år och har en bakgrund som snickare, kock och rörmokare. Han har haft ett “normalt” liv med förhållanden, husdjur och ett hem, men på grund av privata skäl har han blivit hemlös.John beskriver sin dagliga rutin med fokus på hygien och att hitta mat. Han besöker Frälsningsarmén för att duscha och borstar tänderna, och han nämner olika organisationer och kyrkor som erbjuder frukost och lunch. Han sover i ett tält utanför Tumba och försöker hålla sig ren och snygg för att kunna söka jobb.John diskuterar olika kategorier av hemlösa, inklusive de som har missbruksproblem, de som är “bortskämda” och har ekonomiska resurser men väljer att vara hemlösa, och de som helt undviker kontakt med myndigheterna. Han kritiserar socialtjänstens system och menar att det inte fungerar, särskilt för de som är skrivna i en annan kommun än Stockholm.Han delar med sig av sina erfarenheter av härbärgen och beskriver dem som otrygga och obekväma. Han föredrar att sova i sitt tält trots kylan. John påpekar att det finns ett stort behov av rörmokare, men att hans hemlöshetssituation hindrar honom från att få jobb. Han nämner också svårigheter med att få tillgång till motion, sjukvård och tandvård.John tar upp problemet med att många hemlösa saknar legitimation och bank-ID, vilket gör det svårt att få tillgång till tjänster och stöd. Han avslutar med att berätta om sin låga ersättning från socialtjänsten och hur hemlöshet har blivit en “verksamhet” för vissa organisationer.Intervjun gjordes hösten 2024 av Ove Holmberg och Carl-Johan Krook. John är ett fingerat namn. — Ove:Hej John, vem är du? John:Ja, jag. Kille, 48 år. Hamnat mellan stolarna. Hankar mig fram som hemlös. Stockholm. Ingen missbruk. Utbildad rörmokare. Gammal snickare som har jobbat 14 år på krogen. Kort och kort, egentligen. Ove:Kan du backa bandet tills du var innan hemlös? Vad pysslade du med då och hur blev du hemlös? John:Jag utbildade mig till snickare som ung. Jäkligt duktig i skolan och har alltid haft det lätt för mig. Jag ville inte jobba som snickare så jag hoppade in på krogsvängen och var där i 14 år. Efter 14 år så tröttnade jag och då hoppade jag in i byggsvängen igen ett tag. Sedan hade jag en liten fallolycka på höger arm. Så lite operationer och grejer. Så då utbildade jag mig till rörmokare. Levt fullt normalt liv. Förhållanden, djur, hus. Hela faderullan. Sedan kommer det saker och ting i vägen som gör att man helt plötsligt bara hamnar mitt i palasket. Du droppas. Det har ju med privata saker och ting att göra. Men som sagt, inget missbruk. Det är jäkligt lätt hänt. Vem som helst kan hamna i den här situationen och det går fort. Ove:Hur länge sedan var det? John:År i går. Det är snart två år sedan. Ove:Hur ser en vanlig vecka ut och en vanlig dag för dig? John:Jag håller ju prio på det här med hygienen först och främst. Det tar för vanliga människor tio minuter att göra hemma. Jag går på toaletten, borstar tänderna, tar en ducsh och drar till jobbet. Det tar en halv dag för mig att få alla de bitarna. Det gäller att vara planerad. Jag bor i ett tält utanför Tumba, mellan Tumba och Rönninge. Fint område, håller rent och snyggt. Jag försöker stiga upp någon gång vid halv sju, kvart i sju på morgonen. Jag tråcklar mig upp ur tältet, lite grus i ögonen. Jag blaskar av ansiktet och borstar tänderna. Klär på sig, tar rena kläder med sig. Jag hoppar på första pendeltåg upp till Hornstull. Där finns det på Frälsningsarmens sociala center dusch, toalett och sådana saker. Man måste vara där jäkligt tidigt. De öppnar klockan nio. För att få möjlighet att komma in i dusch, står man i kö klockan åtta på morgonen. Då får man snällt ställa sig i kö medan alla sticker till jobbet. Då står man i kö och tittar ut tills de öppnar klockan nio. Ove:Hur länge har du möjlighet att duscha? John:Man har ungefär 30 minuter på sig att duscha och borsta tänderna. Mellan 20 och 30 minuter, beroende på hur många det är. Jag tror att de har fem duschtider på en dag. De är öppna mellan nio och ett. Därefter kan man få en macka och en kopp kaffe. Ibland har de fått sushi-lådor från ICA. De gör så gott de kan. Ove:Det är inget du behöver höra av i förväg? John:Nej, det går inte att boka i förväg. Det är att snällt ställa sig i kö. Det är det man försöker göra åtminstone fyra dagar i veckan. Det är måndag, fredag och duschen. Då finns det inte lördag eller söndag någonstans. Helgerna dör. Käk finns det i överflöd. Ser man en avmagrad, hungrig, hemlös i Stockholm så kan man dra öron åt sig på en gång, för då är det något som inte stämmer. Mat finns överallt. Mat och kläder. Alla dagar i veckan. Alla dagar i veckan. Ove:Var finns det någonstans? John:Om vi tar frukost till att börja med. Då har du Frälsningsarmen Hornstull Sociala Centret, Högalidskyrkan har börjat måndag till fredag. Jag var där idag. Det var rena rama hotellfrukosten. Det var tre olika sorters gröt. Det var fyra-fem olika sorters mjukt bröd, hårt bröd, mackor. Hur mycket pålägg? Det var helt galet. Jag satt och tittade. Vi har fem dagar i veckan nu. Kanon. Du har organisationen Ny Gemenskap. De har Kungsholmen, Västberga, Vällingby, Korskyrkan, Södra Högkyrkan. Måndag till fredag mellan nio och tolv frukost. Vissa ställen har lite lättare lunch. Lunch, eller middag om man säger. Måndag, onsdag och fredag mellan klockan ett och fem har vi Öppna Dörren Kungsholmen. Schysst käk, såna saker. Onsdagar är den bästa dagen under hela veckan. Då har man frukost överallt. Sen är det lunch i Solnakyrkan klockan tolv. Sen är det Öppna Dörren mellan tretton och sjutton. Sen är det Västberga

Inom kort kommer vi med en release som omfattar schemaläggning av volontärer för organisationer samt möjlighet för volontärer att boka upp sig, hellre än att skicka SMS till en admin som i ett kollegieblock fyller i schemat med blyerts och som svarar några dygn senare. Vi volontärer kräver inte mycket men att kunna (av-)boka pass utan strul är en självklarhet. Vi tror att hjälporganisationerna även vill ha lättare schemaläggning. Anmäl dig gärna till testgänget som får en första koll, innan referensgruppen får sin demo. Samtidigt fortsätter vi att jobba vidare med bokning av sovplatser och hoppas i maj kunna ansluta Socialtjänsten. Vi har nu slutfört vår insamling av statistik som kan ses här. Notera att all statistik endast avser akut hemlösa i Stockholm. Du är välkommen att kommentera direkt i filen om du ser något som är tokigt eller saknas. De flesta värden är hämtade från årsredovisningar 2023. Vi ser fram emot 2024 års årsredovisning som kommer i maj och där hoppas vi på många förtydliganden enligt nedan. Vi har dock frågat hjälporganisationerna om de kan släppa denna statistik innan dess. Våra slutsatser av denna statistik är följande: Hemlösheten minskar. Tydliga tecken visar att det blir färre hemlösa i Stockholm. Dock anar vi att statistiken är ofullständig här. Framför allt mörkertalet saknas, dvs de som inte bor på härbärgen eller som ej har kontakt med Soc. Majoriteten av de som bor på härbärgen i målgruppen är Rumänska, Svenska och Polska medborgare. 27% är kvinnor.  Behovet av sovplatser minskar Beläggningen på befintliga härbärgen är 55% och sjunker. Inom kort kan vi avveckla härbärgen för målgruppen, vilket är positivt. Alternativen till härbärgen är inte på väg mot mer humana modeller eftersom det inte finns krav på staden att ens ordna härbärgen för målgruppen och staden inte heller vill att någon bor mer än totalt 30 nätter. Men behoven hos hemlösa kommer att finnas kvar såsom mat, gemenskap, kläder och hälsovård. Vi kommer därför fokusera på dessa behov.  Brist på trygghet är största anledningen till minskat behov. Rotorsaken till den låga beläggningen är otrygghet. Man bor hellre i skogen än på härbärgen där det är OK att vara påverkad. Även här bygger vi under våren en modul för riskbedömning för att vara proaktiva innan problem uppstår och trygghet kan få en grogrund. Statistik redovisas inte på samma sätt, därav svårt att jämföra. De olika hjälporganisationerna redovisar inte statistik på samma sätt vilket gör det svårt att jämföra. Vad värre är, dessa organisationer samarbetar inte alls utan konkurrerar med varandra. Vi på noQ vill skapa en gemensam plattform för dessa organisationer som främjar samarbete och likriktning, inte minst för att stärka egenmakten vi tror är viktig för alla.  Ingen registrerar unika besökare vilket verifierar att denna statistik ej förs. Man mäter antal övernattningar men uppskattningsvis är det 10% av dessa som är unika besökare. Denna statistik är viktig för att få veta hur många som faktiskt sover ute varje natt. Här ser vi en utmaning att besökare på härbärgen inte VILL ge sig tillkänna utan går helst under radarn. Mat och kläder finns i överflöd via hjälporganisationerna och det finns inga incitament för att vara registrerade. Statistik för volontärer bristfällig Att vara volontär innebär att man jobbar ett pass på 3-5 timmar tillsammans med de anställda på hjälporganisationen. Stadsmissionen är den enda organisation som redovisar volontärtimmar, som är ett utmärkt mått på värdet av organisationernas insatser. Gärna viktat med antal anställda och de belopp de får i bidrag. Vi uppmanar hjälporganisationerna att börja med det. noQ började med det och vi skrapade ihop 15000 timmar 2024.  Antalet volontärer redovisas dock. Här vill vi se mer än så. Kön, ålder, drivkraft, engagemang etc bör komma med.  Ingen organisation redovisar mätbara mål för kommande år. Mätbara mål är ett måste för att veta att vi är på rätt väg mot 0 hemlösa. Eller är det inte det som är hjälporganisationernas mål? noQ siktar mot roten på problemet men hjälper gärna till med symptomen på vägen. Slutsats Hur kan vi fatta beslut om framtiden för hemlösa när vi inte har en aning om behov för målgruppen? Statistiken är 1,4 år gammal när den når allmänheten samt utan ett enhetligt sätt att inrapportera, går det inte att få insikter som leder till bra beslut. Vi behöver ordning på torpet och ett bra IT stöd. Men i all IT-yra får vi inte glömma det viktigaste i förändringsarbetet och det sker på härbärgena idag i det fysiska mötet med gäster vid vistelsen. Då kan vi fånga upp andra utmaningar (våldsutsatthet, sjukdomsstatus, följsamhet i medicinering, kontakt med anhöriga, hunger, varna för feletiketterade droger i omlopp mm) och lobba för förändring. Vi tror att statistiken är nyckeln för framtiden. Men hur vi ska få in det verkar vara omöjligt, som någon påstod? noQ uppmanar hjälporganisationerna och Stockholms stad till samarbete mot nollpunkten. Eller har vi fel?