Uncategorized

Häromdagen kom Riksrevisionens rapport om effektivitetsbrister i statens arbete med strategiska digitaliseringsprojekt. Rapporten menar att myndigheterna har återkommande problem med att leverera resultat inom utsatt tid och budget, ofta på grund av brist på it-kompetens och bristande kravställning. Många projekt har inte utvärderats, vilket försvårar en samlad bedömning av måluppfyllelsen i de strategiska digitaliseringsprojekt som omfattas av granskningen. Vissa stora och kostsamma projekt har avbrutits i förtid, vilket resulterat i stora ekonomiska förluster för staten. Detta är historien om systemet Esset som kostade staden 300 millar i skuggan av Skolplattformen, PUST, Milennium, SUS, Primula, Sjunet och andra IT-floppar. Socialnämnden har fått flera uppdrag av Regeringen som berör digitalisering av socialtjänsten och projekt modernisering av sociala system som bla säger att “Socialnämnden ska leda arbetet med att införa ny teknik och nya arbetssätt inom socialtjänsten. Socialnämnden ska arbeta för att socialtjänstens verksamhet ska bli mer innovativ genom att exempelvis utveckla användandet av digitalisering och välfärdsteknik.” Så startade projektet Modernisering av Sociala system 2020 med syftet att öka effektiviteten och kvaliteten i stadens socialtjänst (uppsökande/förebyggande, handläggning/beställar- och utförarverksamhet) samt i den kommunala hälso- och sjukvården. Staden skulle utveckla nya gemensamma moderna arbetssätt och tillhörande digitala stöd som helt skulle ersätta nuvarande sociala system och de delar av Platina (stadens ärendehanteringssystem) som idag stödjer delar av stadens socialtjänstverksamhet. Det nya verksamhetsstödet fick namnet Esset. IT-systemet Esset, som nu skulle ersätta det äldre systemet Paraply (byggt i Platina) inom Stockholms stads socialtjänst, stoppades sedan 2021 efter att ha kostat staden 296 miljoner kronor utan att någonsin tas i bruk. Projektet, som påbörjades 2016 med en ursprunglig budget på 570 miljoner kronor, syftade till att modernisera digitala verktyg för cirka 18 000 anställda inom individ- och familjeomsorg, äldreomsorg samt omsorg om funktionshindrade. Enligt stadens IT-direktör Andreas Nordström berodde beslutet att avbryta projektet på förseningar och ökade kostnader. En projektöversyn visar att det fanns risk för att budgeten skulle tredubblas, vilket enligt Nordström gjorde det ohållbart att fortsätta. Istället valde staden att satsa på att vidareutveckla det befintliga systemet Paraply, trots att det upplevs som långsamt av många användare. Beslutet att stoppa Esset togs trots avrådan från ett konsultbolag som genomlyst projektet. Detta har lett till kritik mot stadens hantering av IT-projekt och väckt frågor om hur framtida digitaliseringsinitiativ bör genomföras för att undvika liknande situationer. I dagsläget har inga nya uppgifter framkommit om att Esset skulle återupptas eller ersättas av ett annat system trots att digitalisering står högt på agendan. Stockholms stad fortsätter att använda och utveckla det äldre systemet Paraply för att möta behoven inom socialtjänsten. När det gäller behoven så finns det inga enligt Socialtjänstens chef Veronica Carstorp Wolgast som vägrar träffa oss. Eller så är det inkompetens på beställarsidan? Själv har jag deltagit i ett tiotal kommunala och statliga upphandlingar av IT-system och vet att den upphandlande parten (staden) inte direkt är experter på processen upphandling och att experter (som jag) på detta anlitas istället. Gärna kommer dessa experter från stora IT-bolag som EY, Tieto och Deloitte; och ytterst sällan rekommenderar dessa att lägga ner, utan försöker hellre mjölka ur de sista slantarna. Att sedan de upphandlande måste vara delaktiga själva i projektet, kommer som en överraskning och finns inte med i budgeten. På ena sidan giriga konsultbolag som lever på detta, på andra sidan statsanställda utan kompetens eller tid. Mitt emallan ser de hemlösa ytterligare en vinter framför sig, dock med ett överflöd av gratistjänster subventionerade av staden. Att bygga bort detta är inte tal om, det finns för många som tjänar på detta och så finns det ju inget behov. Men det finns ytterligare ett sätt att bygga system idag – det agila. Att bygga iterativt och småskaligt med ömsesidig riskdelning. Hör av er till noQ om ni vill bygga bort hemlösheten. Vi tror, tvärt emot Veronica, att det finns ett behov för digitalt stöd åt hemlösa och deras stödpersoner. Det kallas innovation och medkänsla. /Ove Holmberg, grundare noQ ove@noq.nu

Here at noQ we are trying to eliminate homlessness while helping ourselves. Inspired by Dalai Lama we call this black belt in compassion = selfcompassion. Here is a guide for how to qualify: First you need to avoid the apathy lane. It can be very hard when you are used to Netflix or World of Warcraft. So stop reading here. Here are some better links – bye: Apathy – “I see homeless people on the street, but it’s not my problem. Someone else will deal with it.” (No concern or action taken.) Still here? Good read on… Then, when you have decided to not be apathic, you feel sympathy, but thats all for now.Sympathy – “I feel bad for them. It must be tough to be homeless.” (Acknowledges their suffering but does not deeply connect or take action other than giving money.) After stumbling on a homeless person one time too many you start feeling empathy. It is not much but a good start and you have earned the white belt in compassion.Empathy – “I can only imagine how hard it must be to have nowhere to sleep at night. That must be terrifying and exhausting.” (Tries to feel and understand their experience emotionally.) After a lot of toughts and bad sleep you finally decide to do something. You actively going to spend your precious time and sign up for a help organization as a volunteer. This is the yellow belt in compassion.Compassion – “I feel their pain, and I want to help. I’m going to donate food or volunteer at a shelter.” (Not only feels for them but takes action to ease their suffering.) After helping homeless people for a while, you understand your effort is only helping the situation for homeless. And that not bad, but you also understand new guests will come as the old ones go. Homelessness will always be there and you are only taking care of the symptoms, not the root cause and elimination of homelessness. Some people stop here but not noQ. Its now when you become altruistic and you will get the green belt in compassion.Altruism – “I will spend my time and resources to help, whether it’s donating, volunteering, or advocating for policy changes, even if I get nothing in return.” (Selfless action purely for their benefit.) After working with noQ a while we expect you to have learned something, have got new friends and perhaps a paid work through our network. You sleep very well and you feel that you are doing something important for the future. You have finally earned your black belt in compassion, also called self-compassion.Self-compassion – “I want to help, but I also need to take care of myself. I can’t give all my time and money, but I’ll do what I can without burning out.” (Balancing helping others while being kind to oneself.) So sign up as noQ volunteer and get your black belt?

Detta är en intervju och fika med John som är hemlös i Stockholm. John, en 48-årig hemlös man i Stockholm. Han har varit hemlös i snart två år och har en bakgrund som snickare, kock och rörmokare. Han har haft ett “normalt” liv med förhållanden, husdjur och ett hem, men på grund av privata skäl har han blivit hemlös.John beskriver sin dagliga rutin med fokus på hygien och att hitta mat. Han besöker Frälsningsarmén för att duscha och borstar tänderna, och han nämner olika organisationer och kyrkor som erbjuder frukost och lunch. Han sover i ett tält utanför Tumba och försöker hålla sig ren och snygg för att kunna söka jobb.John diskuterar olika kategorier av hemlösa, inklusive de som har missbruksproblem, de som är “bortskämda” och har ekonomiska resurser men väljer att vara hemlösa, och de som helt undviker kontakt med myndigheterna. Han kritiserar socialtjänstens system och menar att det inte fungerar, särskilt för de som är skrivna i en annan kommun än Stockholm.Han delar med sig av sina erfarenheter av härbärgen och beskriver dem som otrygga och obekväma. Han föredrar att sova i sitt tält trots kylan. John påpekar att det finns ett stort behov av rörmokare, men att hans hemlöshetssituation hindrar honom från att få jobb. Han nämner också svårigheter med att få tillgång till motion, sjukvård och tandvård.John tar upp problemet med att många hemlösa saknar legitimation och bank-ID, vilket gör det svårt att få tillgång till tjänster och stöd. Han avslutar med att berätta om sin låga ersättning från socialtjänsten och hur hemlöshet har blivit en “verksamhet” för vissa organisationer.Intervjun gjordes hösten 2024 av Ove Holmberg och Carl-Johan Krook. John är ett fingerat namn. — Ove:Hej John, vem är du? John:Ja, jag. Kille, 48 år. Hamnat mellan stolarna. Hankar mig fram som hemlös. Stockholm. Ingen missbruk. Utbildad rörmokare. Gammal snickare som har jobbat 14 år på krogen. Kort och kort, egentligen. Ove:Kan du backa bandet tills du var innan hemlös? Vad pysslade du med då och hur blev du hemlös? John:Jag utbildade mig till snickare som ung. Jäkligt duktig i skolan och har alltid haft det lätt för mig. Jag ville inte jobba som snickare så jag hoppade in på krogsvängen och var där i 14 år. Efter 14 år så tröttnade jag och då hoppade jag in i byggsvängen igen ett tag. Sedan hade jag en liten fallolycka på höger arm. Så lite operationer och grejer. Så då utbildade jag mig till rörmokare. Levt fullt normalt liv. Förhållanden, djur, hus. Hela faderullan. Sedan kommer det saker och ting i vägen som gör att man helt plötsligt bara hamnar mitt i palasket. Du droppas. Det har ju med privata saker och ting att göra. Men som sagt, inget missbruk. Det är jäkligt lätt hänt. Vem som helst kan hamna i den här situationen och det går fort. Ove:Hur länge sedan var det? John:År i går. Det är snart två år sedan. Ove:Hur ser en vanlig vecka ut och en vanlig dag för dig? John:Jag håller ju prio på det här med hygienen först och främst. Det tar för vanliga människor tio minuter att göra hemma. Jag går på toaletten, borstar tänderna, tar en ducsh och drar till jobbet. Det tar en halv dag för mig att få alla de bitarna. Det gäller att vara planerad. Jag bor i ett tält utanför Tumba, mellan Tumba och Rönninge. Fint område, håller rent och snyggt. Jag försöker stiga upp någon gång vid halv sju, kvart i sju på morgonen. Jag tråcklar mig upp ur tältet, lite grus i ögonen. Jag blaskar av ansiktet och borstar tänderna. Klär på sig, tar rena kläder med sig. Jag hoppar på första pendeltåg upp till Hornstull. Där finns det på Frälsningsarmens sociala center dusch, toalett och sådana saker. Man måste vara där jäkligt tidigt. De öppnar klockan nio. För att få möjlighet att komma in i dusch, står man i kö klockan åtta på morgonen. Då får man snällt ställa sig i kö medan alla sticker till jobbet. Då står man i kö och tittar ut tills de öppnar klockan nio. Ove:Hur länge har du möjlighet att duscha? John:Man har ungefär 30 minuter på sig att duscha och borsta tänderna. Mellan 20 och 30 minuter, beroende på hur många det är. Jag tror att de har fem duschtider på en dag. De är öppna mellan nio och ett. Därefter kan man få en macka och en kopp kaffe. Ibland har de fått sushi-lådor från ICA. De gör så gott de kan. Ove:Det är inget du behöver höra av i förväg? John:Nej, det går inte att boka i förväg. Det är att snällt ställa sig i kö. Det är det man försöker göra åtminstone fyra dagar i veckan. Det är måndag, fredag och duschen. Då finns det inte lördag eller söndag någonstans. Helgerna dör. Käk finns det i överflöd. Ser man en avmagrad, hungrig, hemlös i Stockholm så kan man dra öron åt sig på en gång, för då är det något som inte stämmer. Mat finns överallt. Mat och kläder. Alla dagar i veckan. Alla dagar i veckan. Ove:Var finns det någonstans? John:Om vi tar frukost till att börja med. Då har du Frälsningsarmen Hornstull Sociala Centret, Högalidskyrkan har börjat måndag till fredag. Jag var där idag. Det var rena rama hotellfrukosten. Det var tre olika sorters gröt. Det var fyra-fem olika sorters mjukt bröd, hårt bröd, mackor. Hur mycket pålägg? Det var helt galet. Jag satt och tittade. Vi har fem dagar i veckan nu. Kanon. Du har organisationen Ny Gemenskap. De har Kungsholmen, Västberga, Vällingby, Korskyrkan, Södra Högkyrkan. Måndag till fredag mellan nio och tolv frukost. Vissa ställen har lite lättare lunch. Lunch, eller middag om man säger. Måndag, onsdag och fredag mellan klockan ett och fem har vi Öppna Dörren Kungsholmen. Schysst käk, såna saker. Onsdagar är den bästa dagen under hela veckan. Då har man frukost överallt. Sen är det lunch i Solnakyrkan klockan tolv. Sen är det Öppna Dörren mellan tretton och sjutton. Sen är det Västberga